måndag 18 april 2011

Fotografering

Klänning i siden Odd Molly     Bomullskofta Noa Noa    Stövel i mjukt skinn Ceannis

Jaha, så här ska man blogga !  Har jag blivit tillsagd av leverantörer (okey, EN speciell bara), goda (???) vänner och döttrar. Vara på bild och skriva vad man har på sig. Det är bara det att jag aldrig har tyckt om att bli fotograferad, blir stel och tillgjord och försöker smita undan så fort någon tar fram en kamera. Har däremot alltid tyckt väldigt mycket om att vara bakom kameran, ända sedan jag i slutet av sextiotalet fick min första kamera. Kodac Instamatic med kub-blixt, vilken lycka! Kanske inte lika kul för lillasyster Lotta som jag tvingade att vara modell, utklädd i mammas kläder, ofta med stora pappersblommor i famnen. Roligt var det , iallafall för mig! Men nu ska jag försöka träna på att se lite naturligare ut till nästa gång dottern tar fram kameran. Men, det är ju faktiskt kläderna som ni ska titta på.

Anncathrine

8 kommentarer :

Mona sa...

Haha, stackars syrran, själv plågade jag vår hund, hade också en kodac instamatic, tror jag fick den i början av 70talet, o de är verkligen sant,vad lycklig man blev. Undrar om barn blir så lyckliga över sina presenter nuför tiden. Trevlik kväll på dig, bra bilder förresten, inget att gnälla över!!!!

Anonym sa...

Ha ha bra skrivet!
Catwalken nästa!
Ingen bebis än, suck. Dom sa ju den 18:e!
Kram Eva

Anncathrine sa...

Åh så spännande med bebisen, kanske en liten påskpresent till storebror? Och till farmor förstås! Bättre påskpresent går väl inte att få, slår alla påskägg med hästlängder. Hör av dig när det händer!!!

Petra sa...

Vilka minnen man får bara av ordet Kodac Instamatic. Herregud! Och vilka bra bilder man tog. Jisses!

Mirjam sa...

Vet precis hur syrran hade det, är själv lillasyster, de var inte alltid så lätt, fick inte vara med o leka o fick inte låna hennes kamera (kodac Instamatic). Hade alla såna kameror på 60 o 70 talet? Fick en egen senare o yes, lyckan var stor. Nu för tiden har jag kommit över mitt lillasyster trauma. Hoppas syrran Lotta också gjort det, haha.

Lotta sa...

Tack för din kommentar Mirjam, skönt med en sympatisör,..... Tänk vad man fick utstå, fast att man bara var liten och söt.... Men åren går, och nu vill jag inte byta storasyster mot en hund längre!
Kram från lillasyster

Anncathrine sa...

Det var ju skönt att höra! Du har blivit lite klokare med åren...
Kram på dig

Majvor sa...

Haha, knäppisar, ni ska vara glad att ha varandra! Jag är ensambarn och å vad jag alltid har önskat mej en syster. Tänk på det.